Vill du bli min fru – R.Åhlin, O.Fossheim, L.MacLachlan

Solen lyser stor och varm, på min bara rygg.
Trots att min jord är stenig och torr är det här jag känner mig trygg.
Inte behöver jag nåt nytt här finns allt jag vill ha. Nästa år kommer
mera regn då blir allt säkert bra.

Granngården står öde och tom, jag minns nog vad dom sa.
”I staden nere vid hamnen min vän står båten vi ska ta”.
Jag undrar om dom kommit fram om dom är i säkerhet.
Om jag träffar dom nån gång igen är det bara herren som vet.

Jag tror att jag tar mig en tur till stan för att se om där finns nån båt.
Jag vill bara se hur där ser ut och hur man bär sig åt. För att lämna
det land som man älskar högt och som man kämpat för. Nej vid min
moders och faders grav vill jag stanna tills jag dör.

Till ett annat land, ut på öppet hav. Mot en okänd strand över sjömans grav.
Till ett annat land ut på öppet hav. Från vårt moderland ska vi ge oss av.

De få riksdaler jag har spart av dem finns inget kvar. Färden för mig med fru
och barn har kostat allt jag har. I fjärran ser jag det land där jag fötts, jag har
klippt av alla band. Men´s skeppet plöjer sakta fram står vi här hand i hand

Till ett annat land, ut på öppet hav. Mot en okänd strand över sjömans grav.
Till ett annat land ut på öppet hav. Från vårt moderland ska vi ge oss av.

Sakta under stjärnorna med vinden i mitt hår. Nattens mörker sänker sig
Du vilar mot mitt lår. Tänker på det liv vi haft och dem vi lämnat har. Fast
kroppen lämnat landet stannar själen alltid kvar.

Refräng